Utifrån modeller för kollektivt boende och engagemang skapade BAC och Sharon Lockhart ett tre veckor långt sommarresidens för sex av dessa unga polska kvinnor på en gård på norra Gotland den 6-26 augusti, 2018. Under denna period bodde Sharon Lockhart och hennes team tillsammans med de unga kvinnorna och formade ett kollektivhushåll baserad på tillit och respekt, delat ansvar och glädje i skapandet av ett hem och nya gemensamma konstverk i form av film, foto och textil.

När flickorna fyllt 18 år lämnar de ungdomshemmet och separeras från de vänner som de växt upp tillsammans med. Under residenset fokuserade flickorna därför på att skapa sin egen framtid. De deltog i ett program av workshops som gav dem kunskaper att navigera i vuxenlivet med: matlagning, att organisera ett hem, att utveckla både tal och skrift – även på engelska. Bland aktiviteterna fanns workshops med lokala konstnärer, arkitekter och designers. Flickorna arbetade med arkitekten Jenny Lundahl, textildesignern Gunila Axén, keramikern Eva-Marie Kothe och koreografen Camilla Båge för att skapa modeller för kollektivboende, matematik, möbeltapetsering, keramik och rörelse.

Under middagar som arrangerades i kollektivet stod gruppen värd för informella samtal om Sveriges historia av alternativa boenden med föredragshållare som arkitekten Kerstin Kärnekull och konstnären Matts Leiderstam. Gruppen tog en kortkurs med astronomen Gunnar Welin för att få verktyg att observera landskapet och himlen i en ny miljö. Lena Pasternak, verksamhetsledare på Östersjöns Författar- och Översättarcentrum, arrangerade en diskussion om författarens vardag, med poesiläsning för projektets deltagare tillsammans med polska residensförfattarna Krystyna Dąbrowska och Pawel Śpiewak.

EVENTIDE (2022)

Eventide spelades in under de tre veckor som The Collective Living Seminar pågick, med deltagande av de unga kvinnorna från Rudzienko. I denna kontemplativa film, inspelad på Gotland, fångar Sharon Lockhart den gradvisa övergången från skymning till natt, och utvidgar i sin tur detta begrepp till gruppen av figurer, som rör sig långsamt genom filmens fasta ram.

Lockhart visualiserar tidens makt genom det gradvisa försvinnandet av skymningsljuset när det övergår i natt. Under en vidsträckt himmel som kantas av meteorer eller satelliter i omloppsbana söker flickorna med ljus på den klippiga stranden med bestämda, uppmätta rörelser. Under den 30 minuter långa tagningen går sökpatrullen långsamt in i och ut ur bild och lämnar bara ett mörkt landskap bakom sig. Den mänskliga existensens förgängliga och provisoriska natur framhävs av flickornas försjunkenhet i nuet, deras kollektiva blick är riktad nedåt, medan himlen ovanför - en nästan marinblå färg - lyser av spår från det förflutna, stjärnor vars ljus har färdats i eoner.