Den litauiska konstnären Augustas Serapinas bjöds in att arbeta utifrån Gotlands Museums samlingar och besökte då olika sorters ”gömda och glömda rum”, bland annat i museets magasin på Visborgsområdet och några av Gotlands museigårdar. Det som slutligen kom att fånga konstnärens intresse var gränsdragningarna mellan det som klassificeras som kulturarv, det som kräver ett särskilt omhändertagande av museipersonalen och de föremål och miljöer som existerar utanför museets samlingar.

Konstnärens tankar kring detta har han fångat i en skulptur byggd i traditionell standtuneteknik av arbetslaget från Bungemuseet. Detta stängsel är ett levande kulturarv på Gotland och standtunets konstruktion kan även ha använts i försvarssyfte. På Fornsalens gård får denna uråldriga byggteknik ge form åt en fyra meter hög skepnad som svänger sig runt museibyggnaden. Är den ett försvar eller en skulptur? Och vilka föremål ska släppas in i museets samlingar? Det sistnämnda är en ständigt aktuell fråga för Gotlands Museums samlingsansvariga som beslutar i dessa komplexa frågor som väcks till liv genom Augustas Serapinas gestaltning. Vilka har egentligen makten att besluta om vårt gemensamma kulturarv och vad som ska finnas i museernas magasin och utställningar? Vilka föremål ska stanna på den ena eller den andra sidan av ”staketet” – gränsen?