”Jag föddes i norra Lettland, på Vidzemes upphöjda slätt. Från kullen där min gård ligger kan jag tydligt se motorvägen som länkar Lettlands huvudstad Riga med Pskov i Ryssland. Historier om krigstransporter och flyktingar som rörde sig längs med denna väg är en del av det kollektiva minnet som delas av min familj och våra grannar. Det gäller även de berättelser som handlar om att lämna Lettland och bli flyktingar. En fjärdedel av mitt familjeträd rycktes upp och flyttade till USA, England, och Tyskland och skälet till det är andra världskriget. Jag hade hört historier om flyktingar som lämnat Lettland och åkt till Tyskland och Sverige. Hur bönder och hantverkare som fötts bland Vidzemes kullar rörde sig genom den flacka centrala delen av Lettland för att mötas av Östersjön, kanske för första gången. De stod på sanddynerna och såg ut över havet som verkade oändligt. Sedan gick de i vattnet, tillbringande många nervösa timmar under hård sjögång och med rädsla för bombardemang från luften och underifrån från u-båtar, för att sedan bli strandade på en stenig kust bland främlingar.

Jag är intresserad av att ta reda på hur bönder och fiskare på Gotland östra kust och på Fårö minns denna ström av människor som löpte genom deras trädgårdar och hus under andra världskriget. Innan jag pratade med dessa människor antog jag att det måste ha varit en underlig upplevelse: du lever ett fridfullt liv på din gård vid Östersjöns kust och plötsligt en dag konfronteras du av en överfull båt med främlingar. Den följs av en båt till och sedan ytterligare en… Svensk militär och Röda Korset är upptagna på ön med att ta hand om de nyanlända.

Under ett fåtal månader har båtar med över tiotusen balter ankrat på de få platser som går att lägga till vid utmed den klippiga kusten. Kusten och de små hamnarna är fulla av deras slitna båtar. Tält och baracker byggs för att husera de nykomna. När jag talade med människor på Gotland rördes jag av det faktum att de betraktade hjälpen till grannarna tvärs över havet som något självklart och naturligt. Många av dem jämför händelserna under andra världskriget med det som händer på Medelhavet idag och de visar samma empati för Kurder, Syrier, Irakier och andra flyktingar från länder sönderslitna av krig som de visade Balterna årtionden sedan. Inom ramen för projektet har jag dokumenterat öbornas minnen som jag sidan av deras porträtt formar ett imponerande text- och bildmässigt narrativ.”